Stor och Liten

 60 kilo.. en hel person har jag gått ner fan. ser ni någon skillnad?

Man funderar ju på hur en människa kan låta sig bli så jävla fet. Det är faktiskt otäckt att det ens är möjligt att göra så mot sig själv. Vad gör att man går upp till ett BMI på 53? Nåväl, jag hade ju tränat 8 pass i veckan, åt massor med andra ord, sen flyttade jag från mitt gym, till en helt ny stad och bodde långt från allt och alla. Mådde dåligt, slutade träna och slutade röka.. 40 kilo på ett år gick jag upp.. fattar ni, 40 KILO PÅ ETT ÅR. Jag hade vägt 110 som mest innan jag tränade ner mig, men nu gick jag upp till 130 kilo. Jag menar.. det ser ut som att jag ätit upp en kusin förfan. 

Åh förstå vad jobbigt det är att väga så där mycket! Jag kan knappt ens förstå att jag var så där extremt fet. Dödlig fetma heter det visst. Alltså smärta i ben och rygg när man gick, eller raka benen och duscha fan allt var svårt. Man var typ orolig att toalettstolarna inte skulle hålla. Jag kunde inte bli gravid. Jag åt som en gris, mådde helvete och sitta på bussen och folk stod upp fast jag satt själv är mer smärtsamt än man kan tro. Jag vet inte ens om jag hade lust att leva längre, jag menar det kändes omöjligt att ens förlora ett kilo. När jag såg smala snygga tjejer på TVn (ja men dygnet runt alltså, eftersom jag satt väldigt mycket framför TVn haha) så grät jag av längtan av att få vara smal. Ni som känt mig så länge och sett mig sådan, kommer ni ihåg det? Vad tänkte ni liksom? Jag vet nu när jag tränar och kämpat så mycket för att gå ner i vikt, när jag ser överviktiga nu så känner jag vanmakt och jag vet att det inte är lätt men DET GÅR! Jag vill bara ruska om dom och skrika hål i huvudet på dom: SLUTA ÄTA MASSA SKIT, SLUTA SKYLLA BORT DIG, BÖRJA TRÄNA! Alltså värst av allt är att man skyller bort sig på allt. "Jag har ont i foten, jag har inte råd att äta nyttigt och träna, jag vet inte vad jag ska göra för att gå ner, jag har provat ALLT."  Istället för att se möjligheterna. Ont i foten? Börja simma. Inte råd? Ät mindre portioner och promenera är gratis. Du vet inte vad du ska göra? Gå till läkaren, dietisten, googla.. försök åtminstone liksom. Och du har knappast provat allt om du inte gått ner. Men alltså jag vet, jag vet! Dålig mat och inmobilitet ger kemisk obalans i kroppen. Du blir deprimerad och trött och håglös, men om man bara ger det en månads träning och fin mat och inte ge upp för varje snedsteg man gör, SÅ MÅR DU BÄTTRE! du blir piggare och gladare och det blir bara lättare och lättare. Jag har ju träningen, det flyter på bra, där är jag en maskin och avviker bara när jag verkligen måste. Men då mår jag också väldigt dåligt i latenta perioder. Men nu är det att komma igång med maten igen. Det är det jag har svårast för, det är att äta vettigt, eller äta strukturerat snarare för nyttigt är inga problem men allt emellan är det riktiga problemet!

<a href="http://www.blogglista.se/">Blogglista.se</a>  <-- klicka gärna så jag får fler läsare! :D